Välkommen till Hängöras egen hemsida!
Vår "gårdsälg" Hängöra.
Nu är Hängöra och hennes ungdomar på väg mot Vuoggatjålme igen. Foto Marianne Hofman 15 april 2010.
Bilder från juni 2009
Bilder från "vinterlandet" tagna av Marianne Hofman vintern 2009
-"Stå stilla barn. Här går man till Vuoggatjålme. Titta noga innan ni går över och följ efter mig."
En uppmärksam fiskare fick härliga bilder sommaren 2008 och vi är glada över att vi får nöjet att visa dem för er.
Bilder av Hängöra och hennes fjolårskalvar här på gården maj-juni 2008. Vår hund Karr har det inte lätt, det ser ut som han vill ha lite assistans från matte med de olydiga kalvarna... och vad Hängöra tycker om våra blomrabatter kan man ju bara spekulera i...
Dessa tre bilder är tagna 26 maj 2008 här i Vuoggatjålme av Emma Helamb
Vi vet inte riktigt hur gammal hon är men säkert är att hon
fanns här 1995, så hon är minst 16 år, förmodligen har hon
ytterligare något år på nacken. Någon skönhetsdrottning är hon inte med sina ojämna
öron och svankiga rygg, men väl en dam med bestämda vanor och fasta rutiner.
De flesta åren (utom 2009 då hon inte fick några kalvar) har hon fött
tvillingkalvar och de har hamnat i många
fotoalbum eftersom de ofta står helt lugnt nära vägen och betar. Några av
kalvarna har under årens lopp fallit offer för jägarnas kulor och bilar som inte
hunnit bromsa, men vi har goda skäl att tro att många av de älgar som vistas i
närområdet härstammar från henne.
De här två bilderna togs av B. Kågström i september 2007.
Vintern 2007-08 var lite annorlunda eftersom Hängöra och hennes kalvar
stannat kvar här ända in i januari. Antagligen beror det på att vädret varit
milt och vi har haft lite snö så det har inte funnits någon anledning att lämna
området för att söka mat på annat håll.
Eftersom Hängöra normalt bara är här under sommarperioden maj-oktober
har vi naturligtvis funderat på var hon höll hus resten av året. Efter lite
efterforskningar visade det sig att några bekanta till oss sett en älg,
misstänkt lik Hängöra, på sin gård strax utanför Arjeplog. Att det var hon
bekräftades snabbt via hennes karaktäristiska utseende och även beteendet; deras
älghund hade stora problem att få fart på henne, hon låg bara och tittade på den
där fåntratten som nafsade henne i benen... Vår hund Karr hälsar nu för tiden
vänligt på henne när hon kommer på våren men ignorerar hennes sedan. Andra älgar
har dock inte samma frizon på gården utan får ett något barskare bemötande. Även
lokaltidningarna håller koll på henne, t.ex. Arjeplog Times som ges ut vintertid
rapporterar när biltestarna riskerar att möta henne på banorna vid Arjeplog.
Huruvida älgar kan läsa almanackan är oklart, men visst är det lite märkligt att
hon åtminstone ett par år i rad lyckats passera Sädvaluspen på exakt samma datum
i maj!
De här tre bilderna är en vinterhälsning från Hängöra och hennes kalvar, förmedlad av Sture Burman. Han har tagit bilderna i mars 2008.
"Världsberömd" blev hon för ett par år sedan när hon stal Björns
cykel, det gav eko i både radio och tidningar i Sverige, Norge, Island och
t.o.m. Storbritannien. Allt slutade dock lyckligt, utom för cykeln som aldrig
blir sig lik igen... Björn har sökt med ljus och lykta efter cyklar med älggaranti
men ingen tillverkare verkar kunna erbjuda det?
Det hela började med att vi ställt en herrcykel som skydd
för några plantor invid husväggen. Hängöra har tidigare visat intresse för
just denna växt och nu trodde vi oss kunna överlista henne. Problemet var bara
att hon stack in huvudet genom cykelramen och glatt åt upp alltihop ändå. När
hon sedan lyfte huvudet satt det helt plötsligt en cykel runt halsen! Man kan ju
förstå att hon blev vettskrämd och stack iväg som en raket! Själva hann vi inte
se tilltaget men strax efteråt kom några stuggäster in i receptionen och
berättade att de sett en älg med cykel om halsen rusa förbi. Vad göra??? Så tam
att man kan gå fram och lyfta loss cykeln är hon definitivt inte och
alternativet att hon skulle fastna med cykeln i skogen och gå en grym död till
mötes lät inte heller så värst trevligt.
Lyckligtvis hittade vi snart cykeln i diket och kunde se älgkon stå några hundra
meter bort, till synes oskadd. Sen höll hon sig på behörigt avstånd ett tag,
tydligen förargad över den behandling hon fått.
Hängöras kalvar modell 2006, fotograferade i oktober.
De hade just varit med sin mor på jobbet, hon har återupptagit sin forna syssla
att beskära våra trädgårdsbuskar (helt ideellt)
Hägg, rönn, syren, blåtry, till och med svarta vinbär "justerar" de glatt utan
minsta tanke på utseende eller framtida återväxt. Det är inte lätt att bedriva
trädgårdsodling i zon 9 i fjällvärlden - och inte blir det lättare med såna
medhjälpare...
Här nedanför kan ni läsa ett av Hängöras äventyr, återberättat av en av våra gäster;
Mitt möte med Hängöra!
Har det senaste året besökt Vuoggatjålme med familj flera gånger. Har därmed också fått tillfälle att lära känna Hängöra på närmare håll. Min förtjusning har inte varit alltför stor över hennes närvaro i Vuoggatjålme, många gillar Hängöra och tycker det är så trevligt när hon går omkring och betar som en häst på gården. Själv har jag min största respekt för henne, vi har nämligen träffats tidigare på nära håll, men det är en annan historia.
Hängöra har haft en tendens att dyka upp i Vuoggatjålme i samband med våra besök här, har en känsla av att hon oftast har vittring på mig. Den här kvällen som var så otroligt vacker med alla gobitar som vackert väder, varma vindar, ja allt det där när en kväll inte borde gå fel. Tog min cykel och trampade neråt vägen en liten bit, fiskade och njöt av den otroligt vackra kvällen. Efter en titt på klockan såg jag att nu var det dags för skiftbyte hemma i stugan, min man satt antagligen på nålar och väntade på att få komma ut och fiska han också, vi har en femåring så vi turas om att hålla oss inne när han ska sova. Därför slängde jag mig på cykeln och började trampa hemåt. Helt plötsligt knakade det till eller rättare sagt så brakade det till alldeles intill mig, där sprang två väldigt små vackra älgkalvar bredvid mig, (tror de var vackra, fick nämligen en chock, men de borde varit vackra). Blev så himla rädd, fick kaos där uppe och började cykla som en galning, upptäcker till min fasa att även Hängöra nu dykt upp där bredvid sina kalvar. Nu sprang alltså tre älgar på rad bredvid en cyklande idiot. Ja vad kan jag kalla mig i det här läget, inte var jag alltför smart men jag hade inte en klar tanke alls. I stället för att stanna och släppa förbi älgfamiljen så trampade jag på än värre med min cykel. Det fanns två saker i mitt huvud, hem och hamna inte mellan Hängöra och hennes kalvar! Vad händer? Jo plötsligt tar sig kalvarna förbi mig i detta ”travelit-idiotlopp” upp på vägen för att sedan springa över till andra sidan. Så då blev jag ju där i mitten som jag nu inte skulle. I det här läget fick Hängöra ännu mera eld i baken. I rasande fart satte hon av upp på vägen framför mig, fortsatte springa med mig cyklande som en galning efter henne. (Ja, det var helt galet sjukt). Med mitt fiskespö hade jag kunnat klia henne i rumpan tror jag, så nära var jag henne. Men nu kom Hängöra på att hennes kalvar hamnat på efterkälken och bromsade in. Detta var jag inte alls beredd på i min kortslutna knopp, cyklade nästan in i hennes rumpa. Då först vek hon av från vägen till sina kalvar och upp i skogen.
Själv fick jag stopp på cykeln lagom vid stuga nr.15, kastade mig in och får som kommentar från min man ” så bråttom behöver du väl inte ha, nog hinner jag fiska”.
Vill någon träffa Hängöra så är jag rätt säker på att hon kommer att stanna i Vuoggatjålme till den 13 augusti, men med henne vet man ju aldrig säkert. Glöm i så fall inte att ta med löparskorna om du skulle ta dig en tur hit upp.
Lycka till! Vi kanske ses!
Yvonne Magnusdotter Ottow