Sieldutjåkkå, som rinner ut i Vuoggatjålmejaures norra del, har en för området unik karaktär. Den nås lättast med båt från gården och en färd längs dess nedre lopp, där den slingrar sig i lugnflytande meandrar är en fascinerade upplevelse. Det finns flera intressanta fiskeplatser att prova under vägen upp till bakvalen vid forsen där båtfärden slutar.

Ibland kan jåkken efter en värmeperiod färgas grön från gränsfjällens jöklar och då är det särskilt angeläget att känna till de specialställen som fisken samlats i. Ovanför forsen ändrar jåkken dramatiskt karaktär och övergår till omväxlande snabba och lugnflytande partier där insektskläckningarna är talrika och intensiva och fisken avslöjar sin närvara med kraftiga öringplask och försiktigt smuttande rödingvak. Öringen i Sieldutjåkkå är känd för sin stridbarhet och mycket fina kvalitet, men den kan också vara tjurig, lättstörd och svårtrugad. En utmaning för de mer kräsna fjällfiskarna alltså.

Vill man fara lite längre ut än en dagstur är det många som passar på vid stabil väderlek att med lätt fjällutrustning göra en fisketur på ett par dygn. Några vandrar hela turen, andra kanske nyttjar gårdens egen helikopter till att lyftas ut och sedan vandra och fiska sig hem, medan en del vill orka med fisket så mycket som möjligt och flyger båda vägar.