| Vuoggatjålmejaure är en rätt stor sjö där ett
framgångsrikt fiske ofta är lite annorlunda än i de mindre
vattnen. Vintertid är det populärt att pimpelfiska och under sommarmånaderna
är det vanligaste båtfiske, företrädesvis med långedrag
men också med lättare spinnutrustning. Det finns också
många fina platser för den som vill utmana fjällfisket med
flugspö. In- och utlopp samt speciella grynnor är säkra platser
där många av våra stamgäster haft minnesvärda
upplevelser. En del av dessa ställen har till och med fått helt
egna namn med en alldeles egen historia. Ett sådant ställe är
den för flugfisket legendariska "Godsägarns sten" som
vid lämpligt vattenstånd är alldeles ovanför vattenytan
och plan som en större bordskiva. Den kan man ganska enkelt vada ut
till men 2 meter utanför stenen går djupkanten där man ofta
ser kraftiga bitar som står och lojt viftar på fenorna. Stenen
fick sitt namn efter Godsägaren som var stamgäst här i Vuoggatjålme
i slutet av 50-talet och som varje år stod på stenen med sitt
flugspö, håv, fiskekorg och en ren linnehandduk. Då det
nappade bärgades fisken efter konstens alla regler varpå storleken
bedömdes som avgjorde om den skulle släppas tillbaka eller med
särskild blydagg avlivas och förpassas ned i fiskkorgen. Därefter
tvättades händerna omsorgsfullt och torkades på den härför
medförda handduken varefter fisket återupptogs. Det hände
ibland då "Godsägarn" kom till "sin" sten
att denna var upptagen av någon annan. Då avvaktade denna gentleman
lugnt en bit ifrån tills platsen blev ledig varpå han monterade
sin utrustning och startade sitt fiske. Godsägaren är sedan många år borta men kvar finns hans sten, djupkanten och fortfarande är det ingen konst att få se stora fiskar simma omkring som de gjorde då för 40 år sedan. Var den här platsen finns lämnar vi inte ut på nätet, men gårdens gäster får självklart veta det samt tips om flera andra ställen och historierna bakom. Några sådana är t ex Kapten Tiits gräsmatta, Erikssons grynna eller Ingenjör Bergs pöl. |
||
|
